Mowat Wilson syndrom

Mowat Wilson syndrom (MWS) är en sällsynt diagnos som påverkar många av kroppens organ. Syndromet beskrevs först 1998 och är därför fortfarande mycket okänt. Mowat Wilson syndrom uppkommer lika ofta hos flickor och pojkar. Gemensamt är intellektuell funktionsnedsättning samt typiska ansiktsdrag och det är vanligt med besvär från mag-tarmkanalen.

Orsak och genetik

Uppskattningsvis föds 1:50 000 – 1:70 000 barn med Mowat Wilson syndrom. Det är dock ännu inte riktigt känt hur vanligt syndromet är och det är mycket sannolikt att Mowat Wilson syndrom är underdiagnostiserat framför allt hos äldre personer eftersom diagnosen är relativt ny och okänd. Enligt socialstyrelsen var det år 2016 färre än 10 personer som fått diagnosen i Sverige.

De allra flesta personer med Mowat Wilson syndrom har en mutation på ZEB2-genen på kromosom 2 (2q22.3). Mutationen påverkar utvecklingen av nervsystemet, matsmältningskanalen, hjärtat, njurarna samt andra organ och påverkar även ansiktets utseende i varierande omfattning.

I de flesta fall uppkommer mutationen de novo, d.v.s. ärvs inte från föräldrarna. Risken för att ett syskon skulle ha samma mutation är då mindre än en procent. I sällsynta fall är upprepningsrisken större och familjer bör därför erbjudas genetisk diagnostik.

Diagnos/Diagnoskriterier

Det saknas ännu diagnoskriterier men diagnosen ställs utifrån typiska symtom och kan bekräftas med en genetisk undersökning. Barn som har försenad psykomotorisk utveckling, missbildningar i exempelvis hjärna hjärta, njurar, tarmkanal, och typiska ansiktsdrag och eventuellt epilepsi bör utredas för att kunna utesluta eller bekräfta Mowat Wilson syndrom.

Både antalet kromosomer och deras utseende bör bedömas (cytogenetisk undersökning). Mer detaljerade undersökningar med möjlighet att se ännu mindre förändringar inom genen rekommenderas också (t.ex. så kallad FISH eller array CGH-analyser).

Vanliga differentialdiagnoser är Pitt Hopkins syndrom, Goldberg-Shprintzen syndrom, Smith-Lemli-Opitz och Angelman syndrom.

Vanliga symtom

Nedan beskrivs symtom som är vanliga hos personer med Mowat Wilson syndrom. Det är dock viktigt att ha i åtanke att en person inte behöver ha alla symtom och att graden varierar.

Speciellt utseende vilket blir tydligare längre upp i åren.

  • Ansiktet är lätt fyrkantigt med hög och framträdande panna, framträdande och triangulär haka, breda och i vuxen ålder sammanvuxna ögonbryn, bred näsrygg samt stora och djupsittande ögon och öppen mun. Öronen är oftast större, bakåtroterade och örsnibbarna är fylliga med en central inbuktning.
  • Litet huvudomfång (mikrocefali)från födseln eller framträder under de första åren.
  • Tänderna kan komma senare än vanligt och bettavvikelser är vanligt.
  • Kortvuxenhet: förekommer hos många med 50% och blir tydligare med åldern. Vid födseln har de allra flesta normal vikt och längd.

Missbildningar av olika organ är vanligt:

  • Hirschsprungs sjukdom förekommer hos hälften av alla med Mowat Wilson. Innervationen i magtarmkannalen är då underutvecklad vilket medför att tarminnehållet har svårt att förflytta sig genom tarmen. Detta leder ofta till förstoppning, kräkningar och buksmärtor. Tillståndet behöver åtgärdas kirurgiskt men förstoppning kvarstår ofta även efter operationen.
  • Avvikelse i hjärnstruktur finns hos nästan alla personer med diagnosen, exempelvis underutveckling av hjärnbalken (corpus callosum agenesi), avvikelse i hippocampus, inom vit substans, basala ganglier, cortex och cerebellum och förstorade ventriklar. 
  • Olika hjärtmissbildningar är vanligt.
  • Missbildningar i njurarna, vilka kan vara felaktigt placerade. Reflux från blåsan upp till urinledare (vesikoureteral reflux) kan förekomma.
  • Avvikelse i yttre könsdelarna: hos pojkar kan exempelvis urinröret sitta på undersidan av penis (hypospadi) och pungen vara delad (bifid scrotum). Hos flickor förekommer att slidan har en skiljevägg (vaginal septum).
  • Missbildningar i ögat tex mikrophthalmia, slutningsdefekt i regnbågshinnan och näthinnan (colobom), komplicerad avvikelse i uppbyggnaden av ögats främre del (Axenfeldanomali). Med tiden kan exempelvis grå starr (katarakt) tillkomma. Ptos, skelning, nystagmus förekommer.

Kognition: Intellektuell funktionsnedsättning som bedöms vara svår eller måttlig är rapporterad hos alla i litteraturen.

Motorik: Milstolpar som att lära sig att sitta eller gå nås senare än vanligt och även ataxi förekommer. Att gå med fötterna brett isär är vanligt. Muskeltonus är ofta låg, vilket kan försvåra sugande och ätande i spädbarnsåldern.

Tal: en liten grupp personer med diagnosen kommunicerar med tal men det allra vanligaste är att kommunicera på andra sätt.

Epilepsi: cirka 75% har anfall som ofta uppkommer i barnåren men kan också uppkomma senare. Epilepsin kan vara svår att behandla i barnåren men minskar ibland med tiden och det förekommer att anfallen försvinner helt i vuxen ålder. Alla typer av anfall kan förekomma: frånvaroepisoder (absenser), generaliserade tonisk-kloniska anfall (GTK), myokloniska anfall och fokala anfall.  

Historik

Syndromet beskrevs 1998 av genetikerna David Mowat och Meredith Wilson. De beskrev kombinationen Hirschsprungs sjukdom, intellektuell funktionsnedsättning, litet huvudomfång (mikrocephali) och karaktäristiska ansiktsdrag. Mowat och Wilson granskade också tidigare rapporter med beskrivningar av personer med liknande kombinationer av symtom och fann att några av deltagarna hade liknande ansiktsdrag och genetisk mutation i kromosom 2, långa armen (q) i position 22–23. Först år 2001 beskrevs genen ZEB2 och år 2002 föreslogs syndromet få sitt namn och betraktas som ett separat syndrom.

Behandling och åtgärder

Personer med Mowat Wilson syndrom kan med anpassning och stöd delta aktivt, utvecklas och visa sina förmågor och personlighet. Stimulerande och utvecklande aktiviteter, förhållningssätt och bemötande, liksom medicinska åtgärder är exempel på insatser för att upprätthålla fysisk och psykisk hälsa samt en god livskvalitet. Insatserna behöver utformas utifrån kunskap om diagnosen, liksom varje individs personlighet, specifika behov och möjligheter. 

Det är av största vikt att stöd ges tidigt. Behovet av insatser är dock livslångt. Symtom, livssituation och kunskap ändras över tid. Det är därför viktigt med utredning och stöd inom olika områden genom hela livet för att kunna förebygga och behandla komplikationer. Det är fullt möjligt att utvecklas inom olika områden oavsett ålder. En vardag med innehåll, rutiner och utmaningar behövs genom hela livet. 

Det går att behandla flera av de missbildningar som kan förekomma och i ganska många fall minska negativa följdverkningar. Tidig diagnos och samordning mellan olika specialister, exempelvis kardiologer, hjärtkirurger, urologer, kirurger är viktigt för att uppnå bästa möjlig effekt. Tidigt stöd av uro-/tarmterapeut, dietist, logoped, sjukgymnast och arbetsterapeut som samarbetar med ovan nämnda professioner är nödvändigt, ibland redan från första levnadsdygnet. Ögonundersökning bör ske ganska tidigt med regelbunden uppföljning därefter och även om skelettmissbildningarna oftast är ganska diskreta kan ortopedisk intervention behövas eftersom det finns risk för felställningar på grund av låg muskeltonus. Det är även viktigt att upprätta kontakt med specialisttandvård då det är vanligt med bettavvikelser.

Referenser

Garavelli L., Mainardi P. C., (2007, 24 october). Mowat-Wilson syndrome. Orphanet Journal of Rare Diseases 2007 2:42.                               https://ojrd.biomedcentral.com/articles/10.1186/1750-1172-2-42

Ivanovski, I., Djuric, O., Caraffi, S. G., Santodirocco, D., Pollazzon, M., Rosato, S., … Garavelli, L. (2018). Phenotype and genotype of 87 patients with Mowat-Wilson syndrome and recommendations for care. Genetics in Medicine. 20(9), 965-975.

Garavelli, L., Ivanovski, I., Caraffi, S. G., Santodirocco, D., Pollazzon, M., Cordelli, D.M., … Paciorkowski, A. R. (2017). Neuroimaging findings in Mowat-Wilson syndrome: a study of 54 patients. Genetics in Medicine, 19(6), 691-700.