En annorlunda vår, på gott och ont.

Det kom ett vykort till Nationellt Center från Åsa Dellskog och hennes mamma Maria. De berättar om en annorlunda vardag under våren då Åsa, på grund av Coronapandemin, inte har kunnat gå till sin dagliga verksamhet och till badhuset, vilket i vanliga fall är viktiga delar i Åsas liv.

– Den dagliga verksamheten har varit öppen under våren men jag har inte velat att Åsa ska gå dit eftersom hon tillhör en riskgrupp och det är många personer där som inte kan berätta om de till exempel har ont i halsen, säger mamma Maria Dellskog.

Åsa Dellskog är 41 år och har Rett syndrom, hon bor i egen lägenhet i Linköping och har hjälp av assistenter dygnet runt. Förutom den dagliga verksamheten är besök på badhuset, veckohandlingar och utflykter med färdtjänsten i vanliga fall återkommande aktiviteter i hennes vardagsliv.

Skogen har blivit viktig 

– Eftersom Åsa har tvingats avstå från att träffa andra än de allra närmaste har hon blivit mer socialt isolerad under våren. Hon träffar till exempel inte sina kompisar, säger Maria.

Den sociala omställningen har varit negativ, Åsa saknar den dagliga verksamheten och sina vänner, men det finns också positiva effekter i spåren av Corona. Till exempel berättar Åsas assistenter att det nu, när det inte finns några tider att passa, blir enklare att göra saker i Åsas takt. ”Vi går ut när vi är klara helt enkelt”.

I den nya vardagen finns det också mer tid till träning vilket är gynnsamt för Åsa. Både hon och assistenterna har också mått bra av mer tid utomhus.

– Jag är glad att assistenterna har upptäckt vilken otrolig tillgång skogen är. Både Åsa och assistenterna har hållit sig friska i vår, vi tror allihopa att det beror på mycket tid utomhus i skogen, säger Maria.

Hemmamys och utflykter med familjen 

Åsa tycker också om att göra saker hemma i lägenheten, vilket det nu har blivit mer tid till. Hon gillar till exempel att spela spel och att sitta på sin fina balkong, titta på bilder och sjunga.

Förutom att ett läger som Åsa skulle deltagit i blivit inställt blir sommaren ganska mycket som vanligt. Det blir en del utflykter med familjen och Åsas systrar kommer hem och hjälper till med assistentbemanningen hos henne.

– Det kommer bli bra för Åsa. Det är vårt mål, säger Maria.

Även om det mesta trots allt har fungerat ganska bra under våren känner Maria en oro inför framtiden. Det är svårt att i längden isolera sig från andra människor.  – Ovissheten är jobbig. Jag vet till exempel inte hur det blir med den dagliga verksamheten i höst. Jag kan idag inte säga att Åsa kommer, det beror helt på läget. Min högsta önskan är att Corona ska ta slut. Men vem vill inte det? säger Maria.

Vi vill gärna veta hur Ni har det.

Vilka är dina erfarenheter från vardagslivet med Corona? Mejla oss på Nationellt Center nationelltcenter@regionjh.se