Ny studie: Sensorisk teater skapar meningsfulla upplevelser

Att uppleva teater med alla sinnen – svensk sammanfattning av artikeln:

På Nationellt center bedrivs forskning i linje med centrets vision som lyder: ”Personer med Rett syndrom och närliggande diagnoser ska ha förutsättningar för bästa möjliga hälsa och utveckling genom hela livet oavsett bostadsort”. Centrets forskning handlar både om att samla och sprida den kunskap som finns kring medicinska åtgärder, effektiva insatser samt lyfta fram metoder och aktiviteter som kan vara gynnsamma för centrets målgrupper i vardagen.

I en nyligen publicerad forskningsstudie, så beskrivs vikten av meningsfulla aktiviteter för hälsa och välmående, genom en fallbeskrivning med en flicka med Angelman syndrom när hon deltar i sensorisk teater.

Alla människors har rätt att få uppleva och delta i konst och kultur. Trots det visar forskning att personer med omfattande funktionsnedsättningar kan ha begränsade möjligheter att delta i meningsfulla kultur- och fritidsaktiviteter. Därför ville vi i artikeln beskriva hur även personer med omfattande funktionsnedsättningar engageras och kan vara delaktiga i konstnärliga upplevelser. Genom att följa en flicka med Angelman syndrom (hädanefter kallad fokuseleven) under en sensorisk teaterföreställning Under stjärnorna beskriver vi hur teater, musik, rörelse och sinnesupplevelser kan skapa starkt engagemang, glädje och delaktighet.

Föreställningen Under stjärnorna är särskilt utvecklad för elever med omfattande funktionsnedsättningar inom projektet Scen:se och genomförs av skådespelare i skolmiljö för små elevgrupper tillsammans med deras personal. Dessutom ges pedagogerna inspiration och verktyg för att fortsätta arbeta med drama och sinnesbaserade upplevelser i undervisningen genom workshops.

I sensorisk teater används ljud, ljus, musik, rörelse och taktilt utforskande för att skapa en trygg och lekfull konstupplevelse där publiken själva får vara aktiva deltagare. För personer med omfattande funktionsnedsättningar kan detta öppna nya möjligheter till delaktighet och känslomässigt engagemang.

Föreställningen Under stjärnorna handlar om ett barn och hennes pappa som går genom skogen på kvällen. Pappan försvinner vid upprepade tillfällen varpå barnet blir rädd, men när han kommer tillbaka blir barnet återigen glad och trygg. Med hjälp av musik, ljus och sinnesupplevelser får publiken uppleva känslor som oro, tröst, närhet och självständighet.

En föreslagen modell för att skapa engagerande och tillgängliga teaterupplevelser

Det finns fortfarande begränsad forskning om sensorisk teater för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Därför har författarna, utifrån observationer, intervjuer och tidigare forskning, tagit fram en modell som försöker beskriva viktiga faktorer för att skapa konstnärliga upplevelser som är både tillgängliga och engagerande.

Föreställningens ramar

Inför föreställningen förberedde skolpersonalen eleverna genom bilder på skådespelarna och samtal om den kommande aktiviteten. På föreställningsdagen mötte skådespelarna eleverna redan i korridoren och välkomnade dem genom att sjunga allas namn. Under föreställningen användes återkommande rörelser, ljud och scener för att skapa igenkänning och trygghet. Den centrala händelsen där pappan försvinner upprepades flera gånger och byggde successivt upp ett starkare känslomässigt engagemang. Även annan forskning visar att repetition och tydliga rutiner hjälper barn och unga med omfattande funktionsnedsättningar att förutse, förstå och bli delaktiga i berättelsen och i aktiviteter i stort.

Tillgänglig berättelse

Berättelsen i Under stjärnorna är rak och tydlig. Samtidigt bygger berättelsen på känslor och situationer som många barn kan känna igen sig i: glädje, oro, rädsla, lättnad och tryggheten i att återförenas med någon man tycker om. Skådespelarna använder framför allt kroppsspråk, rörelser, mimik och musik för att berätta, och sparsamt med talat språk. På så sätt blir berättelsen tillgänglig även för personer med begränsade möjligheter att förstå talat språk.

Forskning visar att lekfullhet, humor och känslomässigt engagerande berättelser kan hjälpa personer med omfattande funktionsnedsättningar att visa förmågor så som intresse och olika känslouttryck som annars inte är lätta att uppfatta. I artikeln beskrivs hur fokuseleven följer handlingen mycket uppmärksamt. När barnet (karaktären) i berättelsen blir rädd och pappan försvinner ökar spänningen successivt. Fokuseleven lutar sig framåt, följer det som händer med blicken och reagerar tydligt på publikens och skådespelarnas uttryck. När pappan till slut kommer tillbaka skrattar hen högt, studsar i stolen och visar stark glädje och lättnad.

Författarna menar att detta visar hur en genomtänkt och tillgänglig teaterupplevelse kan skapa både känslomässigt engagemang, delaktighet och gemenskap hos barn med omfattande funktionsnedsättningar.

Teaterns uttrycksmedel

Artikeln beskriver också hur teatern medvetet använder olika kontraster för att skapa känslomässigt engagemang och hjälpa publiken att leva sig in i berättelsen. Växlingar mellan tystnad och ljud, mörker och ljus samt stillhet och rörelse används för att förstärka viktiga händelser och hålla publikens uppmärksamhet kvar i berättelsen. Samtidigt underlättar dessa tydliga skiften förståelsen för att det som händer tillhör teaterns trygga värld, även när starka känslor väcks.

I Under stjärnorna märks detta tydligt när spänningsskapande ljud spelas upp samtidigt som pappan försvinner. Mörkret i rummet och ficklampans ljus mot barnets rädda ansikte förstärker känslan av oro och spänning. När pappan sedan kommer tillbaka förändras stämningen snabbt. Tystnad, långsamma rörelser och samordnad andning hjälper publiken att hitta tillbaka till lugn och trygghet. Skådespelarna använder också lekfulla ljud och upprepade rörelser för att minska spänningen och skapa en känsla av lättnad.

Författarna menar att sådana genomtänkta växlingar mellan spänning och trygghet är särskilt betydelsefulla för barn med omfattande funktionsnedsättningar, eftersom de hjälper personerna att både känna, förstå och bearbeta berättelsen på ett tydligt sätt.

Sensoriskt utforskande

I teaterföreställningen förstärks berättelsen hela tiden genom olika sinnesupplevelser. Eleverna får inte bara titta på föreställningen utan också känna, höra, röra sig och själva delta i det som händer. Under föreställningen bjuds publiken in att interagera både med skådespelarna och med olika material och föremål som vävs in naturligt i berättelsen.

Forskning visar att lekfullt och sensoriskt utforskande kan vara särskilt betydelsefullt för barn med omfattande funktionsnedsättningar. Genom att få använda sina sinnen aktivt kan barnen lättare förstå det som händer och känna sig delaktiga i upplevelsen. Samtidigt skapar de gemensamma aktiviteterna trygghet och kontakt mellan skådespelare och publik.

I artikeln beskrivs till exempel hur skådespelarna placerar små ”minisjöar” av glansigt tyg framför eleverna. När fokuseleven får sin sjö skrattar hen högt och tittar nyfiket på materialet. Senare häller skådespelaren vatten i en skål framför hen, och hen blir helt stilla och fokuserad. När hen sedan får möjlighet att plaska med fötterna i vattnet visar hen tydlig glädje och njutning.

Exemplen visar hur sensoriska upplevelser kan skapa gemensamt fokus, väcka nyfikenhet och hjälpa barnet att delta i berättelsen utifrån sina egna förutsättningar och sätt att uppleva världen.

Att skapa en trygg och tillgänglig teaterupplevelse

En viktig del av föreställningen var skådespelarnas förmåga att vara lyhörda för deltagarnas behov och skapa en trygg atmosfär. Berättelsen anpassades hela tiden efter publikens reaktioner, samtidigt som eleverna fick möjlighet att röra sig fritt, utforska material och reagera spontant utan att situationen blev otrygg eller kaotisk. Målet var att skapa en känsla av att publiken och skådespelarna gjorde äventyret tillsammans.

I artikeln beskrivs till exempel hur fokuseleven råkar välta ut en skål med vatten under leken. Istället för att avbryta situationen hjälper en vuxen lugnt till att torka upp vattnet medan eleven får fortsätta sitt utforskande. På så sätt bekräftas hens initiativ utan att upplevelsen bryts.

Skådespelarna betonade också vikten av att ingen elev skulle bli genuint rädd, även när berättelsen innehöll spänning och oro. Därför användes kontraster mellan mörker och ljus, ljud och tystnad samt rörelse och stillhet för att skapa känslomässigt engagemang utan att tryggheten försvann. Skådespelarna gjorde också tydligt när leken började och kunde lugnt påminna publiken om att ”vi bara leker”. På så sätt skapades en trygg ram där deltagarna kunde uppleva starka känslor i en säker och gemensam teaterlek.

Sammanfattning

Förhoppningen är artikeln om den sensoriska teaterföreställningen Under stjärnorna kan belysa hur konstupplevelser kan göras känslomässigt tillgängliga och engagerande för elever med omfattande funktionsnedsättningar, så som den beskrivna fokuseleven med Angelman syndrom. Artikeln lyfter också fram en viktig utgångspunkt: att möjligheten att uppleva och delta i konst och kultur är en grundläggande mänsklig rättighet. Därför behövs mer kunskap om hur kulturupplevelser och andra aktiviteter kan utformas så att de blir tillgängliga, meningsfulla och givande för alla människor — oavsett funktionsförmåga.

Här kan du läsa artikeln i sin helhet.