Det har gått tre år sedan vi träffade Maja och hennes familj i filmserien
”Vi syns”. Maja lever med Mowat Wilson syndrom och är en glad och omtänksam tjej. Nu har hon blivit sju år och går i första klass. Vi pratade med mamma Josefine för att höra hur Maja och familjen mår idag.

– Maja mår jättebra och vi i familjen mår också bra, tack. Vi landar mer och mer i Majas diagnos. Det är som det är helt enkelt. Men Maja mår som sagt bra och hon utvecklas för varje år vilket är jättekul att se och följa.

När vi sågs sist tyckte Maja att alla aktiviteter med vatten var superkul. I takt med att hennes motorik har utvecklats och stärkts har hon också hittat fler aktiviteter som hon gillar. Från habiliteringen har hon fått en cykel med tre hjul som hon älskar och vi har hört att hon har blivit en fena på att åka skridskor.

– Hon gillar att vara aktiv men har inga problem med mer stillsamma lekar heller. Pussel är en favorit. Och att sortera! Det kan hon göra i timmar. Hon sorterar till exempel legobitar och lägger dem i olika lådor. Oftast efter färg men ibland även efter form. När jag och Majas pappa ger oss in i leken och ska hjälpa till får vi ofta bestämda tillsägningar, för vi gör ju fel!

Språket har utvecklats

När vi besökte familjen i filmserien såg vi att Maja kommunicerade mycket med kroppsspråket och tecknade, samt kunde säga några ord. I dag har Maja börjat ljuda mycket mer och kan säga många fler ord. Även teckenkommunikationen har berikats och hon använder det allt mer. På skolan använder de bildstöd och någon gång i veckan får Maja med sig bilder hem som lärarna på skolan har skrivit ut, så att hon själv kan berätta vad hon har gjort.

– Det är väldigt roligt när hon kommer hem med bilderna. Då får hon själv berätta om dagen som har varit. Det känns superviktigt att hon får göra det och det syns på henne att hon uppskattar att känna att hon kan styra kommunikationen.

Maja sover fortfarande inte så bra, men familjen har nära och kära som hjälper till så de får chans att sova lite mer sammanhängande då och då. Från kommunens håll har familjen fått en avlösarservice där en person kommer hem till familjen och umgås och hjälper till med Maja fyra timmar i veckan utanför hennes skoltid.

– Den som kommer till oss är pensionerade Doris, 75 år och hon och Maja är riktiga bästisar. Det är underbart att se! De hittar på alla möjliga roliga saker tillsammans som att läsa, sjunga med mera. Jag misstänker att de får lika mycket utbyte och energi av varandra. Doris är guld värd för oss och Maja.

Skolan fungerar bra

I skolan har Maja flera kompisar och hon kommer bra överens med alla. I klassen med äldre elever finns också hennes bästis från förskoletiden. De ses oftast på raster, på fritids och på helgerna då och då. För Josefine så känns det väldigt bra att se att Maja har goda relationer med sina kompisar. Skolan i sig är Josefine mycket nöjd med, trots lite missförstånd i starten.

– Vi fick veta att Maja inte skulle få gå på teckenspråkslektioner eftersom hennes hörsel inte är nedsatt. Väldigt märkligt eftersom alla har rätt till modersmålsundervisning och även om Maja hör så är ju tecken hennes sätt att kommunicera. Vi stod på oss och det slutade med att Maja får gå på teckenspråkslektionerna. Slutet gott, allting gott. Men det hade varit skönt att få slippa tjafsa om sådant.

Josefine lägger till att hon verkligen vill understryka hur fantastiska pedagogerna är med Maja. Både i skolan och på fritids.

Maja har alltid varit en tjej med stort hjärta och stark vilja. Mamma Josefine beskriver henne som en tjej som står upp för sig själv och som inte skulle göra något hon inte vill.

– Det känns jätteskönt att se att hon har de egenskaperna. Om hon tycker någon är oschysst så säger hon ifrån direkt. Det är superbra. I samma veva är hon snäll och väldigt givmild. Om hon till exempel har två godisar och man frågar om man får smaka får man alltid det, även om vi ser att hon helst skulle vilja ha båda själv. Hon delar med sig av allt, oavsett.